tisdag 29 oktober 2013

Nu startar det digitala skollyftet!

Äntligen är det höstlov, i dubbel bemärkelse. För höstlov är inte bara lov utan även uppstart för det digitala skollyftet, ni är väl med?

/Ida

fredag 18 oktober 2013

Mitt allra första teachmeet

Igår var jag på mitt livs första teachmeet. Åhh vad kul och inspirerande det var. Jag gillar framförallt formen. I ett teachmeet så kan en talare under 7 minuter berätta om sin grej och tipsa andra skolmänniskor. Och 7 minuter är verkligen 7 minuter. Det finns en klocka som hela tiden tickar ner, och om talaren håller över blir denne bombarderad med gosedjur som en "subtil" hint till "Sluuuuuta, nu är din tid över!".

Mycket bra tycker jag. För visst tilltalade inte alla anförande mig. Eftersom jag själv är gymnasielärare så var det saker som kunde appliceras i min verksamhet mest intressant för mig. Därför gjorde det inte så mycket om det fanns någon som pratade om något som inte tilltalade mig. För då visste jag att det bara skulle ta 7 minuter innan personen slutade tala och göra rum för nästa.

För er som inte kunde vara med, så finns techmeetet på bambuser och även inbäddad här:



De talen jag tyckte var intressanta var:
1) Övning som introducerar diskussioner kring upphovsrätt
2) Hur man kan använda stopmotion i undervisningen
3) Google apps (utvalda delar av två tal egentligen)

Detta kommer med största sannolikhet att tillföra färg och nyanser min undervisning framöver.

Jag blev faktiskt själv lite sugen på att hålla anförande på nästa teachmeet. Har flera idéer om vad jag skulle kunna prata om:

1) Elevers återkoppling på undervisningen (hur jag använder digitala responssystem och exitnotes)
2) Flippa klassrumet (Vad är det? och hur kommer man igång?)
3) Ett formativt undervisningsprojekt -elever håller föredrag

Vilket av de här tre hade du tyckt varit intressant? Någon du föredrar?

/Ida

onsdag 2 oktober 2013

Flippande elever

Jag blir ofta, i princip varje dag, hänförd över hur mycket mina elever kan.... redan innan jag "lär dem saker". Det har fått mig att inse att kunskap och lärande är komplext. Och framförallt är det farligt att tro att läraren själv besitter all den kunskap som finns kring det specifika lärandeobjeket som lektionen eller kursen erbjuder. Jag som lärare har kunskap som eleverna inte besitter och eleverna har kunskap som läraren inte besitter. Vi gör oss bäst tillsammans!

Detta synsätt eller perspektiv är viktig att ha med sig inne i klassrummet, och därför undrar jag varför det bara är lärarna som ska flippa undervisningen.

Jag bara måste testa...vad händer när eleverna får vara en del av produktionen av flippen?

Därför har jag bestämt mig för att låta eleverna i grupper få i ansvar att producera en flippafilm inom ett område. Elevgruppen får sedan vara med och ha inflytande om vad den flippade lektionen ska handla om i relation till deras flippafilm. Elevernas kommer alltså i större mån äga flippen, äga lektionen. Denna idé kommer jag testa till ämnesavsnittet "evolution". De olika områdena som eleverna ska få vara med och flippa är:

* Vad är evolution och vad innebär evolutionsteorin?
* livets historia
* evolutionsteorins uppkomst och argument för och emot evolutionsteorin.
* människans evolution

Självklart kommer arbetet att dokumenteras och följas upp...och det kommer presenteras här på bloggen. Ett litet spännande undervisningsprojekt att se fram emot :)

/Ida



måndag 30 september 2013

Flippa klassrummet - ett formativt förhållningssätt

Ju mer jag läser, ju mer jag lär - desto mer säker blir jag på att begreppet "formativ bedömning" är ett mindre bra sätt för att benämna något som egentligen är väldigt bra. Begreppet bedömning begränsar, det tar tankar mot prov och betyg, själva bedömningsförfarandet. Så den delen av begreppet borde bytas ut.

En gång hörde jag en säga att "jomen, visst kör jag formativ bedömning, jag sätter ju inga poäng på provet längre". Jag frågar lite ödmjukt; "vad gör du istället?" varvid jag får svaret "vadå?, alltså jag har bara slopat poängen och sen klistrat in några meningar från kunskapskraven". Jag kunde inte riktigt förmå mig just då att säga något (min haka befann sig nämligen i källaren) utan jag försökte lite obekvämt att snacka mig bort från konversationen. Men denna konversation har förföljt mig länge. För jag insåg då (och senare) att företeelsen "formativ bedömning" är så pass missuppfattad att det inte längre är värt att kallas formativt.

Och jag tror faktiskt att delbegreppet bedömning kan ha bidragit till det. På något sätt är det bäddat för missuppfattningar; att formativt bedöma. Men egentligen innefattar det mer än det. Därför har jag konsekvent börjat säga i samtal med andra "formativt förhållningssätt". För det är ju det det är; ett förhållningssätt. Ett sätt att reflektera över människor, lärande och undervisning.

För ca 1,5 år sedan började jag flippa mitt klassrum. Jag kör hela paketet med videos på youtube och användning av digitala responssystem. Precis i början kände jag mig väldigt hipp. Och när någon frågade vad det var så svarade jag "ah, men du vet - digital kompetens". Men när det hippa och nya började lägga sig så började jag reflektera lite mer, lite större, lite mer pedagogiskt. Jag kom till insikten att flippa klassrummet inte är lika med digitala verktyg. Det handlar om lärande, det formativa förhållningssättet. Flippandet möjliggör ett formativt klassrum. Det finns ingen IKT-pedagogik. Det finns pedagogik som blir något effektivare om vi använder digitala verktygen som hjälpmedel. Men inte IKT-pedagogik. För det är inte tekniken som ger pedagogik (däremot är det ju alltid lite motiverande att använda sig av teknik så att både jag och eleverna förtjusas av det flashiga och coola).

Jag har flippat ett tag och har hittat min gång, mitt sätt. Denna bloggen är ett sätt att sprida de insikter jag gör. I en informell miljö. Vill du vara lite mer formell så tycker jag att det här verkar spännande:

http://barkersthlm.blogspot.se/2013/09/bok-och-bokmassan.html

Även om jag kan flippa så tänker jag ändå läsa boken. Det finns säkert massa med insikter som jag än inte har gjort :)

/Ida

måndag 16 september 2013

Digitala skollyftet

Hej!

Nu har skollyftet hakat på trenden och skapat en MOOC (massive open online course).

Kursen är alltså öppen för alla, det finns ingen gräns för hur många som får delta, den är online och syftar till att vi ska lära av varandra (sharing is caring). Det är ingen högskolekurs, dvs ingen tung kurslitteratur och inga poäng. Istället är kursen till för er som vill öka er digitala kompetens. Som grädde på moset är den gratis :)

Kursen startar vecka 44. Denna film beskriver vad det innebär:


Klicka här för att komma till anmälningssidan. Klicka här för att komma till skollyftets sida som beskriver kursen.

Jag har anmält mig, hoppas att det är fler som vill det. Så kanske vi kan i sann digital kompetens-anda diskutera innehållet i ett lämpligt forum.

Hälsningar från Ida


 

måndag 26 augusti 2013

Lektion atomen (med hjälp av digitala verktyg)

Atomen, dess uppbyggnad och egenskaper är en viktig grogrund för att kunna förstå kemiska processer. Just därför har jag lagt ner mycket krut i min undervisning i att göra den lättförståelig och intressant. Så här har jag med hjälp av digitala verktyg valt att lägga upp undervisningen.

1) Let it flip
Jag vill inte lägga ner dyrbar undervisningstid på att föreläsa om atomen och det periodiska systemet. Min erfarenhet är nämligen att eleverna inte frågar så särskilt mycket, men ändå inte greppat allt. Därför får de i läxa att ta del av dessa två flippafilmer:








2) Diskussioner
När de tittar/har tittat på filmerna ska de ta med sig följande tankar till lektionen:

  • Vad handlar filmen om (ta upp några viktiga punkter)?
  • Vad har du lärt dig?
  •  Var det något som var oklart, isåfall vad?
På lektionstid diskuterar vi filmerna utifrån dessa frågor.

3) Peer instruction

Lektionen fortsätter därefter med hjälp av digitalt responssystem. Jag använder socrative. Ett fantastiskt verktyg som dessutom är gratis. En nyhet är dessutom att man kan lägga till bilder till sina frågor. Upplägget på detta är starkt influerat av peer instruction.

Jag har aktiverat ett quiz (bestående av 10 frågor) i "teacher pace" dvs jag släpper frågorna efterhand eftersom jag vill att vi stannar upp och tillsammans diskuterar svaren.  Första gången ska eleverna svara själva, utan att diskutera med varandra. När alla svarat visar jag upp fördelningen mellan svarsalternativet, eleverna får sedan diskutera med varandra varför de har svarat som de har gjort. Sedan får de frågan en gång till. Och vi ser om utfallet blir annorlunda. Därefter diskuterar vi frågan i helklass.

(Vill ni ta del av quizet så har jag öppnat det för alla. Men ni behöver skapa en konto som lärare för att komma åt det. Mitt quiz om atomen har följande ID SOC-1750717. Söker man på detta nummet så kommer man åt quizet i sin helhet. Observera dock att alla frågor kommer 2 gånger efter varandra. Det är för att jag vill att de först själva ska rösta och sedan rösta om efter att diskuterat frågan med en klasskamrat.)

När quizet är färdigt arbetar eleverna med appen "NOVA elements". Har man inte en iPad så finns även denna sida att rekommendera.

/Ida






         
         







        onsdag 21 augusti 2013

        2 lärare 1 klassrum

        Läraryrket kan många gånger vara ett ensamt yrke. På gott och ont. Det är såklart ur ett perspektiv enklare och mindre omständigt att planera, genomföra och utvärdera lektioner själv. Men om sanningen ska fram så är det lite tråkigare och troligen blir kvaliteten lägre än om man hade fått hjälp av en kollega. Ute i (det andra) arbetslivet är teamwork en mer och mer vanlig arbetsform, men det går fortfarande lite trögare på lärarfronten. Det verkar finnas en prestige att man ska "klara sig själv". Tråkigt tycker jag, förödande också. För min hypotes är att det är sådana resonemang som gör att utvecklingen av läraryrket stannar av.

        Men det finns samtidigt krafter ute i landet för att helt eller delvis anamma 2-lärarsystemet. Eller co-teachning som det benämns när man läser vetenskapliga artiklar om ämnet. 2-lärarsystemet går ut på att man är två lärare i ett och samma klassrum. Har man möjlighet och resurser att vara två lärare i ett klassrum så finns det många vinster visar forskning. Två-lärarsystemet erbjuder möjligheter som inte kan uppnås när man är ensam lärare i ett klassrum, men saken blir ju inte biff bara för att man råkar vara två lärare i klassrummet. Det gäller att förvalta chansen, big time. På denna sida hittade jag exempel på hur formen för två pedagoger i klassrummet kan se ut. Författaren här är mer inne på hur en speciallärare kan användas som resurs i klassrummet. Men jag ser inga översättningsproblem med att detta även skulle kunna vara en annan "vanlig" lärare.

        "Tidigare forskning om samarbete mellan klasslärare och speciallärare/specialpedagoger har i hög grad fokuserat på Co-Teaching. Co-Teaching skildrar olika modeller av samarbete såsom
        • One teach, one observe, en lärare leder undervisningen och den andra läraren observerar eleverna,
        • Station Teaching, stationsundervisning där eleverna arbetar på tre stationer, två lärare ansvarar för varsin station och på den tredje stationen arbetar eleverna själva i grupp,
        • Parallel Teaching, parallellundervisning där klassen delas i två halvor och två lärare undervisar samtidigt,
        • Alternative Teaching, alternativundervisning där den ena läraren arbetar med en större grupp elever och den andra läraren arbetar med en mindre grupp som antingen behöver särskilt stöd eller större utmaningar,
        • Teaming, teamundervisning där två lärare undervisar tillsammans och på lika villkor samt
        • One teach, one assist, undervisning med en lärare och en assisterande lärare där läraren leder undervisningen och den assisterande läraren cirkulerar i klassrummet och hjälper de elever som behöver det (Friend, Cook, Hurley-Chamberlain & Shamberger 2010)."
        Hämtat från: http://www.liu.se/uv/lararrummet/venue/inkluderande-samarbete-i-och-utanfor-klassrummet?l=sv

        Just själva formen för hur man kan utnyttja en extra lärare i klassrummet är viktig att tänka över. Så att inte den extra lärare känner sig överflödig och kanske t.o.m. undanskuffad. De två lärarna som ska samarbeta måste komma överens vilka former som passar dem bäst och eventuellt alternera mellan dessa i relation till lektionens innehåll. De två samarbetande lärarna måste även fundera på vilken eller vilka roller resursläraren ska ha. Exempel på roller är:

      • bollplanket
      • klassrumskollegan
      • klassrumsstöttaren
      • samarbetaren
      • tidsplaneraren
      • utplockaren
      • överblickaren

      • Spännande tycker jag. Och jag hoppas att jag någon gång i mitt yrkesliv får lov att testa och grotta ner mig ett detta arbetssätt!

        /Ida