Igår var jag på mitt livs första teachmeet. Åhh vad kul och inspirerande det var. Jag gillar framförallt formen. I ett teachmeet så kan en talare under 7 minuter berätta om sin grej och tipsa andra skolmänniskor. Och 7 minuter är verkligen 7 minuter. Det finns en klocka som hela tiden tickar ner, och om talaren håller över blir denne bombarderad med gosedjur som en "subtil" hint till "Sluuuuuta, nu är din tid över!".
Mycket bra tycker jag. För visst tilltalade inte alla anförande mig. Eftersom jag själv är gymnasielärare så var det saker som kunde appliceras i min verksamhet mest intressant för mig. Därför gjorde det inte så mycket om det fanns någon som pratade om något som inte tilltalade mig. För då visste jag att det bara skulle ta 7 minuter innan personen slutade tala och göra rum för nästa.
För er som inte kunde vara med, så finns techmeetet på bambuser och även inbäddad här:
De talen jag tyckte var intressanta var:
1) Övning som introducerar diskussioner kring upphovsrätt
2) Hur man kan använda stopmotion i undervisningen
3) Google apps (utvalda delar av två tal egentligen)
Detta kommer med största sannolikhet att tillföra färg och nyanser min undervisning framöver.
Jag blev faktiskt själv lite sugen på att hålla anförande på nästa teachmeet. Har flera idéer om vad jag skulle kunna prata om:
1) Elevers återkoppling på undervisningen (hur jag använder digitala responssystem och exitnotes)
2) Flippa klassrumet (Vad är det? och hur kommer man igång?)
3) Ett formativt undervisningsprojekt -elever håller föredrag
Vilket av de här tre hade du tyckt varit intressant? Någon du föredrar?
/Ida
Visar inlägg med etikett Pedagogik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pedagogik. Visa alla inlägg
fredag 18 oktober 2013
onsdag 2 oktober 2013
Flippande elever
Jag blir ofta, i princip varje dag, hänförd över hur mycket mina elever kan.... redan innan jag "lär dem saker". Det har fått mig att inse att kunskap och lärande är komplext. Och framförallt är det farligt att tro att läraren själv besitter all den kunskap som finns kring det specifika lärandeobjeket som lektionen eller kursen erbjuder. Jag som lärare har kunskap som eleverna inte besitter och eleverna har kunskap som läraren inte besitter. Vi gör oss bäst tillsammans!
Detta synsätt eller perspektiv är viktig att ha med sig inne i klassrummet, och därför undrar jag varför det bara är lärarna som ska flippa undervisningen.
Jag bara måste testa...vad händer när eleverna får vara en del av produktionen av flippen?
Därför har jag bestämt mig för att låta eleverna i grupper få i ansvar att producera en flippafilm inom ett område. Elevgruppen får sedan vara med och ha inflytande om vad den flippade lektionen ska handla om i relation till deras flippafilm. Elevernas kommer alltså i större mån äga flippen, äga lektionen. Denna idé kommer jag testa till ämnesavsnittet "evolution". De olika områdena som eleverna ska få vara med och flippa är:
* Vad är evolution och vad innebär evolutionsteorin?
* livets historia
* evolutionsteorins uppkomst och argument för och emot evolutionsteorin.
* människans evolution
Självklart kommer arbetet att dokumenteras och följas upp...och det kommer presenteras här på bloggen. Ett litet spännande undervisningsprojekt att se fram emot :)
/Ida
Detta synsätt eller perspektiv är viktig att ha med sig inne i klassrummet, och därför undrar jag varför det bara är lärarna som ska flippa undervisningen.
Jag bara måste testa...vad händer när eleverna får vara en del av produktionen av flippen?
Därför har jag bestämt mig för att låta eleverna i grupper få i ansvar att producera en flippafilm inom ett område. Elevgruppen får sedan vara med och ha inflytande om vad den flippade lektionen ska handla om i relation till deras flippafilm. Elevernas kommer alltså i större mån äga flippen, äga lektionen. Denna idé kommer jag testa till ämnesavsnittet "evolution". De olika områdena som eleverna ska få vara med och flippa är:
* Vad är evolution och vad innebär evolutionsteorin?
* livets historia
* evolutionsteorins uppkomst och argument för och emot evolutionsteorin.
* människans evolution
Självklart kommer arbetet att dokumenteras och följas upp...och det kommer presenteras här på bloggen. Ett litet spännande undervisningsprojekt att se fram emot :)
/Ida
måndag 30 september 2013
Flippa klassrummet - ett formativt förhållningssätt
Ju mer jag läser, ju mer jag lär - desto mer säker blir jag på att begreppet "formativ bedömning" är ett mindre bra sätt för att benämna något som egentligen är väldigt bra. Begreppet bedömning begränsar, det tar tankar mot prov och betyg, själva bedömningsförfarandet. Så den delen av begreppet borde bytas ut.
En gång hörde jag en säga att "jomen, visst kör jag formativ bedömning, jag sätter ju inga poäng på provet längre". Jag frågar lite ödmjukt; "vad gör du istället?" varvid jag får svaret "vadå?, alltså jag har bara slopat poängen och sen klistrat in några meningar från kunskapskraven". Jag kunde inte riktigt förmå mig just då att säga något (min haka befann sig nämligen i källaren) utan jag försökte lite obekvämt att snacka mig bort från konversationen. Men denna konversation har förföljt mig länge. För jag insåg då (och senare) att företeelsen "formativ bedömning" är så pass missuppfattad att det inte längre är värt att kallas formativt.
Och jag tror faktiskt att delbegreppet bedömning kan ha bidragit till det. På något sätt är det bäddat för missuppfattningar; att formativt bedöma. Men egentligen innefattar det mer än det. Därför har jag konsekvent börjat säga i samtal med andra "formativt förhållningssätt". För det är ju det det är; ett förhållningssätt. Ett sätt att reflektera över människor, lärande och undervisning.
För ca 1,5 år sedan började jag flippa mitt klassrum. Jag kör hela paketet med videos på youtube och användning av digitala responssystem. Precis i början kände jag mig väldigt hipp. Och när någon frågade vad det var så svarade jag "ah, men du vet - digital kompetens". Men när det hippa och nya började lägga sig så började jag reflektera lite mer, lite större, lite mer pedagogiskt. Jag kom till insikten att flippa klassrummet inte är lika med digitala verktyg. Det handlar om lärande, det formativa förhållningssättet. Flippandet möjliggör ett formativt klassrum. Det finns ingen IKT-pedagogik. Det finns pedagogik som blir något effektivare om vi använder digitala verktygen som hjälpmedel. Men inte IKT-pedagogik. För det är inte tekniken som ger pedagogik (däremot är det ju alltid lite motiverande att använda sig av teknik så att både jag och eleverna förtjusas av det flashiga och coola).
Jag har flippat ett tag och har hittat min gång, mitt sätt. Denna bloggen är ett sätt att sprida de insikter jag gör. I en informell miljö. Vill du vara lite mer formell så tycker jag att det här verkar spännande:
http://barkersthlm.blogspot.se/2013/09/bok-och-bokmassan.html
Även om jag kan flippa så tänker jag ändå läsa boken. Det finns säkert massa med insikter som jag än inte har gjort :)
/Ida
En gång hörde jag en säga att "jomen, visst kör jag formativ bedömning, jag sätter ju inga poäng på provet längre". Jag frågar lite ödmjukt; "vad gör du istället?" varvid jag får svaret "vadå?, alltså jag har bara slopat poängen och sen klistrat in några meningar från kunskapskraven". Jag kunde inte riktigt förmå mig just då att säga något (min haka befann sig nämligen i källaren) utan jag försökte lite obekvämt att snacka mig bort från konversationen. Men denna konversation har förföljt mig länge. För jag insåg då (och senare) att företeelsen "formativ bedömning" är så pass missuppfattad att det inte längre är värt att kallas formativt.
Och jag tror faktiskt att delbegreppet bedömning kan ha bidragit till det. På något sätt är det bäddat för missuppfattningar; att formativt bedöma. Men egentligen innefattar det mer än det. Därför har jag konsekvent börjat säga i samtal med andra "formativt förhållningssätt". För det är ju det det är; ett förhållningssätt. Ett sätt att reflektera över människor, lärande och undervisning.
För ca 1,5 år sedan började jag flippa mitt klassrum. Jag kör hela paketet med videos på youtube och användning av digitala responssystem. Precis i början kände jag mig väldigt hipp. Och när någon frågade vad det var så svarade jag "ah, men du vet - digital kompetens". Men när det hippa och nya började lägga sig så började jag reflektera lite mer, lite större, lite mer pedagogiskt. Jag kom till insikten att flippa klassrummet inte är lika med digitala verktyg. Det handlar om lärande, det formativa förhållningssättet. Flippandet möjliggör ett formativt klassrum. Det finns ingen IKT-pedagogik. Det finns pedagogik som blir något effektivare om vi använder digitala verktygen som hjälpmedel. Men inte IKT-pedagogik. För det är inte tekniken som ger pedagogik (däremot är det ju alltid lite motiverande att använda sig av teknik så att både jag och eleverna förtjusas av det flashiga och coola).
Jag har flippat ett tag och har hittat min gång, mitt sätt. Denna bloggen är ett sätt att sprida de insikter jag gör. I en informell miljö. Vill du vara lite mer formell så tycker jag att det här verkar spännande:
http://barkersthlm.blogspot.se/2013/09/bok-och-bokmassan.html
Även om jag kan flippa så tänker jag ändå läsa boken. Det finns säkert massa med insikter som jag än inte har gjort :)
/Ida
onsdag 21 augusti 2013
2 lärare 1 klassrum
Läraryrket kan många gånger vara ett ensamt yrke. På gott och ont. Det är såklart ur ett perspektiv enklare och mindre omständigt att planera, genomföra och utvärdera lektioner själv. Men om sanningen ska fram så är det lite tråkigare och troligen blir kvaliteten lägre än om man hade fått hjälp av en kollega. Ute i (det andra) arbetslivet är teamwork en mer och mer vanlig arbetsform, men det går fortfarande lite trögare på lärarfronten. Det verkar finnas en prestige att man ska "klara sig själv". Tråkigt tycker jag, förödande också. För min hypotes är att det är sådana resonemang som gör att utvecklingen av läraryrket stannar av.
Men det finns samtidigt krafter ute i landet för att helt eller delvis anamma 2-lärarsystemet. Eller co-teachning som det benämns när man läser vetenskapliga artiklar om ämnet. 2-lärarsystemet går ut på att man är två lärare i ett och samma klassrum. Har man möjlighet och resurser att vara två lärare i ett klassrum så finns det många vinster visar forskning. Två-lärarsystemet erbjuder möjligheter som inte kan uppnås när man är ensam lärare i ett klassrum, men saken blir ju inte biff bara för att man råkar vara två lärare i klassrummet. Det gäller att förvalta chansen, big time. På denna sida hittade jag exempel på hur formen för två pedagoger i klassrummet kan se ut. Författaren här är mer inne på hur en speciallärare kan användas som resurs i klassrummet. Men jag ser inga översättningsproblem med att detta även skulle kunna vara en annan "vanlig" lärare.
"Tidigare forskning om samarbete mellan klasslärare och speciallärare/specialpedagoger har i hög grad fokuserat på Co-Teaching. Co-Teaching skildrar olika modeller av samarbete såsom
Just själva formen för hur man kan utnyttja en extra lärare i klassrummet är viktig att tänka över. Så att inte den extra lärare känner sig överflödig och kanske t.o.m. undanskuffad. De två lärarna som ska samarbeta måste komma överens vilka former som passar dem bäst och eventuellt alternera mellan dessa i relation till lektionens innehåll. De två samarbetande lärarna måste även fundera på vilken eller vilka roller resursläraren ska ha. Exempel på roller är:
bollplanket
klassrumskollegan
klassrumsstöttaren
samarbetaren
tidsplaneraren
utplockaren
överblickaren
Spännande tycker jag. Och jag hoppas att jag någon gång i mitt yrkesliv får lov att testa och grotta ner mig ett detta arbetssätt!
/Ida
Men det finns samtidigt krafter ute i landet för att helt eller delvis anamma 2-lärarsystemet. Eller co-teachning som det benämns när man läser vetenskapliga artiklar om ämnet. 2-lärarsystemet går ut på att man är två lärare i ett och samma klassrum. Har man möjlighet och resurser att vara två lärare i ett klassrum så finns det många vinster visar forskning. Två-lärarsystemet erbjuder möjligheter som inte kan uppnås när man är ensam lärare i ett klassrum, men saken blir ju inte biff bara för att man råkar vara två lärare i klassrummet. Det gäller att förvalta chansen, big time. På denna sida hittade jag exempel på hur formen för två pedagoger i klassrummet kan se ut. Författaren här är mer inne på hur en speciallärare kan användas som resurs i klassrummet. Men jag ser inga översättningsproblem med att detta även skulle kunna vara en annan "vanlig" lärare.
"Tidigare forskning om samarbete mellan klasslärare och speciallärare/specialpedagoger har i hög grad fokuserat på Co-Teaching. Co-Teaching skildrar olika modeller av samarbete såsom
- One teach, one observe, en lärare leder undervisningen och den andra läraren observerar eleverna,
- Station Teaching, stationsundervisning där eleverna arbetar på tre stationer, två lärare ansvarar för varsin station och på den tredje stationen arbetar eleverna själva i grupp,
- Parallel Teaching, parallellundervisning där klassen delas i två halvor och två lärare undervisar samtidigt,
- Alternative Teaching, alternativundervisning där den ena läraren arbetar med en större grupp elever och den andra läraren arbetar med en mindre grupp som antingen behöver särskilt stöd eller större utmaningar,
- Teaming, teamundervisning där två lärare undervisar tillsammans och på lika villkor samt
- One teach, one assist, undervisning med en lärare och en assisterande lärare där läraren leder undervisningen och den assisterande läraren cirkulerar i klassrummet och hjälper de elever som behöver det (Friend, Cook, Hurley-Chamberlain & Shamberger 2010)."
Just själva formen för hur man kan utnyttja en extra lärare i klassrummet är viktig att tänka över. Så att inte den extra lärare känner sig överflödig och kanske t.o.m. undanskuffad. De två lärarna som ska samarbeta måste komma överens vilka former som passar dem bäst och eventuellt alternera mellan dessa i relation till lektionens innehåll. De två samarbetande lärarna måste även fundera på vilken eller vilka roller resursläraren ska ha. Exempel på roller är:
Spännande tycker jag. Och jag hoppas att jag någon gång i mitt yrkesliv får lov att testa och grotta ner mig ett detta arbetssätt!
/Ida
tisdag 4 juni 2013
Forskningsanknytning
Hej!
Jag webbade runt lite och hittade denna otroligt inspirerande föreläsning av Tomas Kroksmark:
Föreläsningen innehåller flera intressanta delar. Tomas säger bland annat att: "läraren är den akademiska grupp som är minst intresserade av att forskningsanknyta verksamheten"
Han menar att det beror på att forskarna ställer fler fel frågor och sedan besvarar dem. Det finns en diskrepans mellan forskarnas forskning och den forskning som yrkesverksamma lärare vill ta del av. Ska lärarna kunna undervisa på forskningsbaserad grund så måste vi ta ansvar för att "rätt" forskning genomförs genom att genomföra den själv. Vi borde arbeta mycket mer med praxisnära forskning.
Han har testat detta förhållningssätt på modellskolan i Gränna. Han berättar med humor om förutsättningar för och i projektet. Den personal som inte ville ta del av projektet på skolan blev omplacerade. Hårt men tvunget.
En mycket intressant föreläsning där flera intressanta aspekter tas upp; förutsättningar, forskningsnära praktik, experter inom skolväsendet, variationsteorin, kollegialt lärande, lärarens profession och mycket mer.
/Ida
Jag webbade runt lite och hittade denna otroligt inspirerande föreläsning av Tomas Kroksmark:
Föreläsningen innehåller flera intressanta delar. Tomas säger bland annat att: "läraren är den akademiska grupp som är minst intresserade av att forskningsanknyta verksamheten"
Han menar att det beror på att forskarna ställer fler fel frågor och sedan besvarar dem. Det finns en diskrepans mellan forskarnas forskning och den forskning som yrkesverksamma lärare vill ta del av. Ska lärarna kunna undervisa på forskningsbaserad grund så måste vi ta ansvar för att "rätt" forskning genomförs genom att genomföra den själv. Vi borde arbeta mycket mer med praxisnära forskning.
Han har testat detta förhållningssätt på modellskolan i Gränna. Han berättar med humor om förutsättningar för och i projektet. Den personal som inte ville ta del av projektet på skolan blev omplacerade. Hårt men tvunget.
En mycket intressant föreläsning där flera intressanta aspekter tas upp; förutsättningar, forskningsnära praktik, experter inom skolväsendet, variationsteorin, kollegialt lärande, lärarens profession och mycket mer.
/Ida
fredag 22 mars 2013
Utvärdering som verktyg för en bättre undervisning
Idag är det torsdag och som vanligt är det pluggdag.
Just nu läser jag om forskning kring betyg och bedömning. Har haft fruktansvärt ont i huvudet så själva läsandet gick väl inte sådär superduperbra. Men jag håller hårt i mina pluggdagar, så jag bäddade ner mig i soffan och tittade på föreläsningar via lärarkanalen istället. En föreläsning som gav lite mer är denna:
(del 1, på lärarkanalen finns även del 2 att tillgå)
Professor Astrid Pettersson föreläser om bedömning och hon satte verkligen perspektiv på mycket av det som jag har funderat på kring bedömning som verktyg för lärandet. Dessutom är hon väldigt rolig med sina paralleller :) Framförallt var det två saker som för mig var nytt och användningsbart. Båda sakerna har med utvärdering av min undervisning att göra.
Normalt sett brukar mina elever utvärdera när ett område alternativt hela kursen är avslutad. Men då har ju liksom tåget redan gått, iallafall för dem. Och sen är det ett helt år innan jag är i samma område med en ny elevgrupp och då har man ofta inte utvärderingen klart i minnet. Egentligen är det sunt förnuft med kontinuerlig utvärdering, jag förstår inte hur jag inte har kunnat komma på det själv. Mitt "nya sunda förnuft" säger nu att formativ bedömning inte bara bör göras på elevernas kunskapsutveckling utan även kvaliteten på min undervisning. Astrid presenterade två metoder för att genomföra detta, det ena var "two stars one wish" det andra var "exit notes".
Two stars one wish: Modellen "two stars one wish" betyder kort och gott "säg/skriv två saker som är bra och en sak som kan förbättras". Denna modell kan såklart användas av eleverna i både självvärdering och kamratbedömning men även för att utvärdera ett pågående ämnesområde. Modellen kan även användas under föräldramöten där föräldrarna får skriva ner två saker som de tycker är bra med deras barns skola/utbildning och en sak de tycker/önskar borde förbättras. Denna utvärderingsform tar lite tid men ger mycket information tillbaka.
Exit notes: Exit notes fungerar på samma sätt som "two stars one wish" men går snabbare och lämpar sig bättre för mikroutvärdering såsom utvärdering av en lektion. Eleverna utvärderar med en mening exempelvis om det var något på lektionen som de inte förstått, skriver det på en post-it lapp och sätter den på dörren när han/hon går ut. Därav namnet "exit note". Läraren får snabbt återkoppling om det var något under lektionen som många inte förstått och kan redan till nästa lektion hämta upp och fördjupa det. Istället för att upptäcka bristen när ämnesområdet är avslutat.
Dessa två sätt att få koll på sin undervisning är något jag framöver kommer använda mig av. Så trots huvudvärken så blev det en bra plugg-torsdag, jag har ju lärt mig något som kommer att påverka min undervisningen i stor utsträckning :) Hoppas att ni också blev inspirerade!
/Ida
Just nu läser jag om forskning kring betyg och bedömning. Har haft fruktansvärt ont i huvudet så själva läsandet gick väl inte sådär superduperbra. Men jag håller hårt i mina pluggdagar, så jag bäddade ner mig i soffan och tittade på föreläsningar via lärarkanalen istället. En föreläsning som gav lite mer är denna:
(del 1, på lärarkanalen finns även del 2 att tillgå)
Professor Astrid Pettersson föreläser om bedömning och hon satte verkligen perspektiv på mycket av det som jag har funderat på kring bedömning som verktyg för lärandet. Dessutom är hon väldigt rolig med sina paralleller :) Framförallt var det två saker som för mig var nytt och användningsbart. Båda sakerna har med utvärdering av min undervisning att göra.
Normalt sett brukar mina elever utvärdera när ett område alternativt hela kursen är avslutad. Men då har ju liksom tåget redan gått, iallafall för dem. Och sen är det ett helt år innan jag är i samma område med en ny elevgrupp och då har man ofta inte utvärderingen klart i minnet. Egentligen är det sunt förnuft med kontinuerlig utvärdering, jag förstår inte hur jag inte har kunnat komma på det själv. Mitt "nya sunda förnuft" säger nu att formativ bedömning inte bara bör göras på elevernas kunskapsutveckling utan även kvaliteten på min undervisning. Astrid presenterade två metoder för att genomföra detta, det ena var "two stars one wish" det andra var "exit notes".
Two stars one wish: Modellen "two stars one wish" betyder kort och gott "säg/skriv två saker som är bra och en sak som kan förbättras". Denna modell kan såklart användas av eleverna i både självvärdering och kamratbedömning men även för att utvärdera ett pågående ämnesområde. Modellen kan även användas under föräldramöten där föräldrarna får skriva ner två saker som de tycker är bra med deras barns skola/utbildning och en sak de tycker/önskar borde förbättras. Denna utvärderingsform tar lite tid men ger mycket information tillbaka.
Exit notes: Exit notes fungerar på samma sätt som "two stars one wish" men går snabbare och lämpar sig bättre för mikroutvärdering såsom utvärdering av en lektion. Eleverna utvärderar med en mening exempelvis om det var något på lektionen som de inte förstått, skriver det på en post-it lapp och sätter den på dörren när han/hon går ut. Därav namnet "exit note". Läraren får snabbt återkoppling om det var något under lektionen som många inte förstått och kan redan till nästa lektion hämta upp och fördjupa det. Istället för att upptäcka bristen när ämnesområdet är avslutat.
Dessa två sätt att få koll på sin undervisning är något jag framöver kommer använda mig av. Så trots huvudvärken så blev det en bra plugg-torsdag, jag har ju lärt mig något som kommer att påverka min undervisningen i stor utsträckning :) Hoppas att ni också blev inspirerade!
/Ida
onsdag 20 mars 2013
Bedömning för lärande - evolution
Igår var jag på föreläsning där forskaren Alli Klapp diskuterade bedömning och betyg med oss kursdeltagare. Det där med bedömning är ju väldigt intressant. Hur använder vi bedömningen för att främja lärandet?
Det är självklart svårt, iallafall till en början. Hur ska jag planera min undervisning bort från det som jag är bekväm med (eller utsatt för) under hela min skoltid till något hela annat. För mig är formativ bedömning i undervisningen inte bara ett sätt att bedöma utan det är även ett sätt att se på kunskap. Min kunskapssyn och synen på lärarens roll har under några få år ändrats radikalt. Jag planerar min undervisning på ett helt annat sätt. Men min verkliga helomvändning kom när jag fick upp ögonen för hur digitala verktyg kan användas i undervisningen. Plötsligt blev det så mycket enklare att vara formativ. För mig hör digitala verktyg och formativ bedömning ihop. Det är de två sakerna som genomsyrar min undervisning.
Det handlar det om att skapa stödstrukturer och mallar, men att sedan låta eleven påverka och vara en del av processen. Jag har flera konkreta tips på hur man kan genomföra det. Just nu håller jag en kurs som är helt ny; Naturkunskap 2. Den är ju typ som Naturkunskap B men den har ändå ändrats så pass att jag vill kalla den "ny". I den finns det ett evolutionsavsnitt. Evolutionsläran är ju sjukt intressant men jag har lovat mig själv att hålla nere antalet statiska föreläsningar. Och just evolution blir väldigt lätt statiskt. Mycket för att eleverna inte riktigt är bekanta med begreppet sedan tidigare och därför blir diskussionerna om begreppet evolution och dess mekanismer inte särskilt stora. Det blir mycket "Läraren pratar, eleverna lyssnar". Och forskningen säger att lärandet inte är särskilt stort i denna typ av undervisning. Alltså ska jag inte tro att mina elever lär sig sådär vansinningt mycket genom att bara lyssna på mig när jag föreläser. Så jag tänkte och tänkte. Hur kan jag göra detta roligare och mer lärorikt? Här är min idé (Nedan följer den arbetsbeskrivning som jag kommer att ge mina elever):
Vecka 2. Filmvecka
Det är självklart svårt, iallafall till en början. Hur ska jag planera min undervisning bort från det som jag är bekväm med (eller utsatt för) under hela min skoltid till något hela annat. För mig är formativ bedömning i undervisningen inte bara ett sätt att bedöma utan det är även ett sätt att se på kunskap. Min kunskapssyn och synen på lärarens roll har under några få år ändrats radikalt. Jag planerar min undervisning på ett helt annat sätt. Men min verkliga helomvändning kom när jag fick upp ögonen för hur digitala verktyg kan användas i undervisningen. Plötsligt blev det så mycket enklare att vara formativ. För mig hör digitala verktyg och formativ bedömning ihop. Det är de två sakerna som genomsyrar min undervisning.
Det handlar det om att skapa stödstrukturer och mallar, men att sedan låta eleven påverka och vara en del av processen. Jag har flera konkreta tips på hur man kan genomföra det. Just nu håller jag en kurs som är helt ny; Naturkunskap 2. Den är ju typ som Naturkunskap B men den har ändå ändrats så pass att jag vill kalla den "ny". I den finns det ett evolutionsavsnitt. Evolutionsläran är ju sjukt intressant men jag har lovat mig själv att hålla nere antalet statiska föreläsningar. Och just evolution blir väldigt lätt statiskt. Mycket för att eleverna inte riktigt är bekanta med begreppet sedan tidigare och därför blir diskussionerna om begreppet evolution och dess mekanismer inte särskilt stora. Det blir mycket "Läraren pratar, eleverna lyssnar". Och forskningen säger att lärandet inte är särskilt stort i denna typ av undervisning. Alltså ska jag inte tro att mina elever lär sig sådär vansinningt mycket genom att bara lyssna på mig när jag föreläser. Så jag tänkte och tänkte. Hur kan jag göra detta roligare och mer lärorikt? Här är min idé (Nedan följer den arbetsbeskrivning som jag kommer att ge mina elever):
Arbetsuppgift evolution
I denna arbetsuppgift ska ni producera en egen film som på
något sätt handlar om livets uppkomst och evolution. Till er hjälp har ni en
dator och programmet screencast-o-matic. Ni kommer att delas in i fem grupper
och varje grupp kommer att ha sitt specialområde. De områdena som finns att
välja på är:
·
Evolutionen- en översikt från livets uppkomst
till nu (tidslinje)
·
Evolutionsteorin: teorins uppkomst och
mekanismer
·
Evolutionsteorin: Bevis och motbevis
·
Dinosauriernas tid
·
Människans evolution
Har ni något eget förslag på område inom evolution som ni
hellre vill arbeta med så går det såklart bra.
Den färdiga produkten, filmen, kommer att visas inför klassen. Filmen
kommer även att publiceras på youtube (dock frivilligt), så att andra kan ta
del av det ni har gjort och lära sig av det. Filmen kommer bedömas i avseende
på naturvetenskapligt innehåll och struktur, se bedömningsmatris nedan. Lämplig
längd är mellan 5-10 minuter.
Projektet löper över 4 veckor och inkluderat i detta ska vi
även utföra ett formativt bedömningsarbete.
Tidsplan:
Vecka 1. Förarbete
och insamling av material
Denna vecka ska ni samla material till filmen samt läsa in
er på ert område. Jag kommer att ge litteraturtips och länktips. Inför nästa
vecka bör all fakta inom ert område vara sammanställt.
Denna vecka ska ni planera och förbereda er film. Filmen kan
anta olika karaktärer. Var kreativ! Lite olika tips på digitala verktyg som du
kan använda för att bygga upp din film:
·
En powerpoint presentation, där ni pratar till.
Screencast-o-matic spelar in det som finns på skärmen samt ljud.
·
Lägg till färdiga animationer som förklarar ert
område som en del av filmen. Finns en uppsjö på nätet. Bl.a. på denna sida: (http://www.evolution-of-life.com/en/home.html)
·
Egengjord animation. Ni kan exempelvis använda
er av ”goanimate” (http://goanimate.com/)
som ett trevligt inslag. Dock kan man inte göra så långa klipp i
gratisversionen, utan denna animation får vara en del av filmen.
·
Består din film av mer än bara en inspelad
powerpoint så måste du klippa ihop den med hjälp av verktyget moviemaker, finns
på skolans datorer.
När er planering av filmen är färdig så ska ni genomföra en
självbedömning med hjälp av bedömningsmatrisen och gensvarsprotokollet (filmen
produceras efter självbedömningen, ni självbedömer alltså enbart er planering
och idé). Självbedömningen lämnas in till mig, läraren. Inför nästa vecka bör
planeringen och självbedömning av planeringen vara utförd.
Vecka 3. Filmveckan
Ni utför era inspelningar och avslutar er film.
Vecka 4.
Redovisningsveckan
Denna vecka är det filmtajm. Vi kommer att titta på
varandras filmer och därefter utföra en kompisbedömning.
/Ida
torsdag 7 mars 2013
Läromedelsmässa med IKT-inriktning
Igår var det dags för läromedelsmässa i Kristianstad. Yehoo sa jag; eftersom mässan var späckad med föreläsningar och seminarium som på olika sätt behandlade IKT.
Jag och en kollega var på plats redan vid lunch och lyssnade på inledningsföreläsningen "Nya verktyg för lärande" av Joachim Thornström, skapare av skolväska och skolappar.nu. En mycket inspirerande föreläsning med många hands on-tips till oss lärare. Det bästa är ju att web 2.0 har medfört att tekniken faktiskt inte måste vara så dyr. Man kan använda mycket teknik för nästan inga pengar alls :)
Efter det så gick vi något varv inne i själva mässan, men där fanns mest för grundskolan och förskolan. Så det blev kaffe och kanelbullesfika istället. Efter det gick vi på ett seminarium om SMART-board och digitala responssystem, jag använder själv gratistjänsten mentimeter. Och med tanke på hur dyr en smartboard och alla dessa extratjänster är så var jag föga imponerad. Som sagt, det finns liknande saker gratis på nätet och det räcker för mig... iallafall i skrivande stund.
Dagen avslutades med en föreläsning om hur vi ska nå lustfyllt lärande på riktigt. En mycket inspirerande rektor vid namn Edward Jensinger pratade om hur digital teknik kan vara ett sätt att göra undervisningen lite roligare och mer meningsfylld för eleverna men även för oss pedagoger. Han driver även en blogg, den hittar du här. Den skola han är rektor på har även en mediasida som kan vara väl värt ett besök. Den hittar du här
En bra dag helt enkelt.
Nu ska jag göra en djupdykning i "assessment for learning". Det är ju torsdag och på torsdagar pluggar jag på min masterutbildning :)
/Ida
Jag och en kollega var på plats redan vid lunch och lyssnade på inledningsföreläsningen "Nya verktyg för lärande" av Joachim Thornström, skapare av skolväska och skolappar.nu. En mycket inspirerande föreläsning med många hands on-tips till oss lärare. Det bästa är ju att web 2.0 har medfört att tekniken faktiskt inte måste vara så dyr. Man kan använda mycket teknik för nästan inga pengar alls :)
Efter det så gick vi något varv inne i själva mässan, men där fanns mest för grundskolan och förskolan. Så det blev kaffe och kanelbullesfika istället. Efter det gick vi på ett seminarium om SMART-board och digitala responssystem, jag använder själv gratistjänsten mentimeter. Och med tanke på hur dyr en smartboard och alla dessa extratjänster är så var jag föga imponerad. Som sagt, det finns liknande saker gratis på nätet och det räcker för mig... iallafall i skrivande stund.
Dagen avslutades med en föreläsning om hur vi ska nå lustfyllt lärande på riktigt. En mycket inspirerande rektor vid namn Edward Jensinger pratade om hur digital teknik kan vara ett sätt att göra undervisningen lite roligare och mer meningsfylld för eleverna men även för oss pedagoger. Han driver även en blogg, den hittar du här. Den skola han är rektor på har även en mediasida som kan vara väl värt ett besök. Den hittar du här
En bra dag helt enkelt.
Nu ska jag göra en djupdykning i "assessment for learning". Det är ju torsdag och på torsdagar pluggar jag på min masterutbildning :)
/Ida
torsdag 28 februari 2013
TG for OER
Thank god for open educational resources!
Denna termin läser jag en kurs som heter "lärande, undervisning och bedömning" som ingår i masterprogrammet för utbildningsvetenskap. Nästa gång vi träffas så är det semenarie och föreläsning om bland annat Vygotskys teorier. Han (Vygotsky) är bitvis lite svår och boken "tänkande och språk" är sjukt tråkig. Förra veckan när jag satt och läste i boken så kände jag mig mer uttråkad än inspirerad. Så jag ändrade metod; jag skrev ner de centrala delar som finns representerade i boken och sen gav jag mig ut på googlejakt. Alltså att plugga år 2013 är fantastiskt enkelt. Jag har hittat en uppsjö med videos och sammanfattningar av hans idéer. En sida jag fastnade lite mer för är följande:
http://education-portal.com/academy/lesson/lev-vygotskys-theory-of-cognitive-development.html
På sidan finns (förutom den föreläsning som ni först stöter på) massa med föreläsningar, quiz och annat som kan hjälpa en i ens studier. Så nu streamar jag till min tv (jag har iPad och appletv) och myser mig ner i soffan med en stor kopp te. Bekvämt plugg helt enkelt :)
/Ida
Denna termin läser jag en kurs som heter "lärande, undervisning och bedömning" som ingår i masterprogrammet för utbildningsvetenskap. Nästa gång vi träffas så är det semenarie och föreläsning om bland annat Vygotskys teorier. Han (Vygotsky) är bitvis lite svår och boken "tänkande och språk" är sjukt tråkig. Förra veckan när jag satt och läste i boken så kände jag mig mer uttråkad än inspirerad. Så jag ändrade metod; jag skrev ner de centrala delar som finns representerade i boken och sen gav jag mig ut på googlejakt. Alltså att plugga år 2013 är fantastiskt enkelt. Jag har hittat en uppsjö med videos och sammanfattningar av hans idéer. En sida jag fastnade lite mer för är följande:
http://education-portal.com/academy/lesson/lev-vygotskys-theory-of-cognitive-development.html
På sidan finns (förutom den föreläsning som ni först stöter på) massa med föreläsningar, quiz och annat som kan hjälpa en i ens studier. Så nu streamar jag till min tv (jag har iPad och appletv) och myser mig ner i soffan med en stor kopp te. Bekvämt plugg helt enkelt :)
/Ida
torsdag 14 februari 2013
Klassrumsobservationer och IKT
Något jag har börjat intressera mig av mer och mer är så kallade klassrumsobservationer. Och då menar jag inte det som rektorer ska göra, de är såklart viktiga de med, men mer ur ett "jag är rektor alltså borde jag ha insyn i verksamheten"-perspektiv. Jag menar mer kollegor besöker kollegor, för att sedan ge feedback och diskutera pedagogik.
Det är ju sjukt inne med formativ bedömning där eleverna ska få insikt i sitt lärande. Borde det inte då vara lika naturligt att vi arbetar formativt med vår lärarroll? Visserligen kan och bör varje lärare självbedöma sina pedagogiska insatser. Men för mig faller det sig lite platt om man stannar där. Om jag enbart reflekterar över mina egna insatser så kan jag ju aldrig nå längre än vad jag har möjlighet att ge mig själv. Att lärare besöker lärare blir därför lite som kompisbedömningen. Jag som "får kritiken" får också en annan insyn om hur min undervisning ser ut, ter sig och fungerar. Dessutom kommer jag som kollega få nya infallsvinklar till min undervisning när jag ser hur mina kollegor arbetar. De kanske använder metoder och vetenskapliga infallsvinklar som jag aldrig skulle kunna komma på själv.
Jo, såvisst kan klassrummsbesök höja kvaliteten på lärarollen. Men hur ska vi genomföra detta effektivt? Och hur vet jag att det som kommer fram under "lärare till lärare" är konstruktivt och inte bara bottnar i massa ogrundat tyckande? Det är faktiskt det som har varit en liten bromskloss för mig, det och tiden för att genomföra det - såklart. Igår surfade jag runt och hittade av en slump det här <-- >
Om ni klickar på hyperlänken så kommer ni till skolinspektionens observationsschema för no-undervisning i åk 1-3. Mjjjaaa tänker ni då kanske. Men om ni skrollar ner i det dokumentet som man kan öppna så finns det något som heter "tvärgående granskning av IT". Här har skolinspektionen satt ihop ett observationsschema för klassrumsbesök där man ska titta på hur IT används i undervisningen.
Detta blir ju synnerligen bra för oss lärare som arbetar på en liten skola. Jag undervisar exempelvis helt själv i kemi på skolan. Det finns ingen kollega som jag kan diskutera kemiundervisningen med och idéutbyta med. Att använda IT i undervisningen är ju inte ämnesspecifikt utan är något varje lärare gör (eller iallafall bör göra) i alla olika skolämnen. Därför tycker jag att diskussion om IT i undervisningen är ett lätt sätt att börja samarbeta mer med kollegor. Själva observationsschemat är väldigt omfattande och därför kanske man inte kan kolla på allt samtidigt. Men i ett arbetslag kanske man kan välja ut några av punkterna som diskussionsunderlag?
Än har vi inte börjat med något sådant här på min skola. Men nu är jag taggad, operation övertalning sätts igång efter lovet :)
/Ida
Det är ju sjukt inne med formativ bedömning där eleverna ska få insikt i sitt lärande. Borde det inte då vara lika naturligt att vi arbetar formativt med vår lärarroll? Visserligen kan och bör varje lärare självbedöma sina pedagogiska insatser. Men för mig faller det sig lite platt om man stannar där. Om jag enbart reflekterar över mina egna insatser så kan jag ju aldrig nå längre än vad jag har möjlighet att ge mig själv. Att lärare besöker lärare blir därför lite som kompisbedömningen. Jag som "får kritiken" får också en annan insyn om hur min undervisning ser ut, ter sig och fungerar. Dessutom kommer jag som kollega få nya infallsvinklar till min undervisning när jag ser hur mina kollegor arbetar. De kanske använder metoder och vetenskapliga infallsvinklar som jag aldrig skulle kunna komma på själv.
Jo, såvisst kan klassrummsbesök höja kvaliteten på lärarollen. Men hur ska vi genomföra detta effektivt? Och hur vet jag att det som kommer fram under "lärare till lärare" är konstruktivt och inte bara bottnar i massa ogrundat tyckande? Det är faktiskt det som har varit en liten bromskloss för mig, det och tiden för att genomföra det - såklart. Igår surfade jag runt och hittade av en slump det här <-- >
Om ni klickar på hyperlänken så kommer ni till skolinspektionens observationsschema för no-undervisning i åk 1-3. Mjjjaaa tänker ni då kanske. Men om ni skrollar ner i det dokumentet som man kan öppna så finns det något som heter "tvärgående granskning av IT". Här har skolinspektionen satt ihop ett observationsschema för klassrumsbesök där man ska titta på hur IT används i undervisningen.
Detta blir ju synnerligen bra för oss lärare som arbetar på en liten skola. Jag undervisar exempelvis helt själv i kemi på skolan. Det finns ingen kollega som jag kan diskutera kemiundervisningen med och idéutbyta med. Att använda IT i undervisningen är ju inte ämnesspecifikt utan är något varje lärare gör (eller iallafall bör göra) i alla olika skolämnen. Därför tycker jag att diskussion om IT i undervisningen är ett lätt sätt att börja samarbeta mer med kollegor. Själva observationsschemat är väldigt omfattande och därför kanske man inte kan kolla på allt samtidigt. Men i ett arbetslag kanske man kan välja ut några av punkterna som diskussionsunderlag?
Än har vi inte börjat med något sådant här på min skola. Men nu är jag taggad, operation övertalning sätts igång efter lovet :)
/Ida
fredag 25 januari 2013
Connected learning
Lärarens förmåga att engagera och motivera elever till att lära sig är egentligen kärnan till att lärande faktiskt sker. Följande film beskriver detta alldeles underbart bra:
IKT- en väg dit?
/Ida
IKT- en väg dit?
/Ida
onsdag 16 januari 2013
Peer instruction
Något jag nyligen har fått upp ögonen för är den pedagogiska metoden "peer instruction". Den som ligger bakom metoden heter Eric Mazur och han är verksam på Harvard University. I följande film beskriver han dilemmat med att vi lärare ofta föreläser stor del av undervisningstiden samtidigt som forskning pekar på att elever lär sig väldigt lite av föreläsningar. Deras förståelsekunskaper förbättras knappt alls.
Jag tycker att det är deprimerande. Nu har jag inte varit lärare särskilt länge så jag har tid på mig att förändra mitt tänk på hur en bra undervisning ska gå till. Men det tar emot när jag inser att visst kan jag hålla föreläsningar men jag ska för gudsskull inte tro att det ger så där värst stor effekt på mina elevers förståelse kring det aktuella området. Ska jag nu föreläsa så får jag göra det med insikten på att det finns andra vinster såsom faktapresentation, förståelsen får vi ta sen.
Men måste förståelsen komma sen? Jag vill ju att varje ynka minut som mina elever befinner sig i klassrummet ska öka förståelsekunskaperna. Det är ju det som är viktigt, för i kunskapskraven så står det ju inte att "eleven ska ha fått information om..." utan det står att "eleven ska ha kunskap om..." Det är en stor skillnad faktiskt.
Detta grubblande är faktiskt lite uttröttande. Därför blev jag glad av att hitta metoden peer instruction. Som på det stora hela går ut på:
1) Läraren låter eleverna får svara på en fråga med flera alternativ. Frågorna ska utmana elevernas förståelsekunskaper, där deras faktakunskaper sätts in i ett nytt sammanhang
2) Eleverna får snabbt svara på frågan, utan att diskutera med någon annan. Gärna med hjälp av ett digitalt responssystem.
3) Eleverna får sedan diskutera frågan med sina klasskamrater och övertyga dem om varför de svarade som de gjorde
4) Omröstningen tas om
5) Resultatet diskuteras i helklass
Jag tycker det är helt underbart. Särskilt inom matematiken där det annars är svårt att få eleverna att prata och diskutera matematik. När det kommer till digitala responssystem så är det många ute i bloggvärlden som rekommenderar smartboards responsystem. Men jag vill även slå ett slag för gratissidan www.mentimeter.com där man lätt kan administrera omröstningar av olika slag. Särskilt bra för de skolor som kanske inte har råd att köpa in tekniken. Här är en liten film om mentimeter:
Jag tycker att det är deprimerande. Nu har jag inte varit lärare särskilt länge så jag har tid på mig att förändra mitt tänk på hur en bra undervisning ska gå till. Men det tar emot när jag inser att visst kan jag hålla föreläsningar men jag ska för gudsskull inte tro att det ger så där värst stor effekt på mina elevers förståelse kring det aktuella området. Ska jag nu föreläsa så får jag göra det med insikten på att det finns andra vinster såsom faktapresentation, förståelsen får vi ta sen.
Men måste förståelsen komma sen? Jag vill ju att varje ynka minut som mina elever befinner sig i klassrummet ska öka förståelsekunskaperna. Det är ju det som är viktigt, för i kunskapskraven så står det ju inte att "eleven ska ha fått information om..." utan det står att "eleven ska ha kunskap om..." Det är en stor skillnad faktiskt.
Detta grubblande är faktiskt lite uttröttande. Därför blev jag glad av att hitta metoden peer instruction. Som på det stora hela går ut på:
1) Läraren låter eleverna får svara på en fråga med flera alternativ. Frågorna ska utmana elevernas förståelsekunskaper, där deras faktakunskaper sätts in i ett nytt sammanhang
2) Eleverna får snabbt svara på frågan, utan att diskutera med någon annan. Gärna med hjälp av ett digitalt responssystem.
3) Eleverna får sedan diskutera frågan med sina klasskamrater och övertyga dem om varför de svarade som de gjorde
4) Omröstningen tas om
5) Resultatet diskuteras i helklass
Jag tycker det är helt underbart. Särskilt inom matematiken där det annars är svårt att få eleverna att prata och diskutera matematik. När det kommer till digitala responssystem så är det många ute i bloggvärlden som rekommenderar smartboards responsystem. Men jag vill även slå ett slag för gratissidan www.mentimeter.com där man lätt kan administrera omröstningar av olika slag. Särskilt bra för de skolor som kanske inte har råd att köpa in tekniken. Här är en liten film om mentimeter:
Om man nu ska utvärdera mentimeter så är den ju väldigt lätt att komma igång med. Nackdelen är att i gratisversionen så kan man bara ställa två frågor i följd innan man måste starta upp en ny omröstning (med en ny omröstningskod). Sen kan man ju bara skriva text och inte lägga in bilder. Såklart är den begränsad, men det går. Är man bara lite kreativ så kanske man kan ha bilden i en annan flik eller låta frågan med bild stå i powerpoint och sen bara köra omröstningen på webbsidan. Deeeeet gååååår :)
/Ida
tisdag 11 september 2012
Teknik och lärande
Igår var skolan i fokus i "Vetenskapens Värld". Inslaget hade flera intressanta aspekter. Det pratades bl.a. om att ett samarbete mellan neurovetenskap, pedagogik och psykologi skulle kunna vara ett sätt att komma fram till flera viktiga forskningsresultat för hur vi lär oss samt vilka metoder som skulle få oss att minnas lite mer.
Programmet besökte även Sydkorea. Sydkorea är det land som står i topp när det gäller internationella jämförelser i kunskapsmätning. Men jag mådde faktiskt lite dåligt av att se det. Den sydkoreanska eleven som programmet följde studerar i princip dygnet runt, ingen plats för varken lek eller kreativitet. Detsamma gällde för hennes skolkamrater. Dock besökte de en stad söder om Seoul. I den staden fanns det en skola som har tagit tekniken i skolan på en helt ny nivå. De tekniska hjälpmedlena var så snyggt integrerade i undervisningen! Med kreativitet och lek i fokus. Se avsnittet genom att klicka på denna länken (Tyvärr kan man inte bädda in klippet pga rättighetsskäl)
/Ida
Programmet besökte även Sydkorea. Sydkorea är det land som står i topp när det gäller internationella jämförelser i kunskapsmätning. Men jag mådde faktiskt lite dåligt av att se det. Den sydkoreanska eleven som programmet följde studerar i princip dygnet runt, ingen plats för varken lek eller kreativitet. Detsamma gällde för hennes skolkamrater. Dock besökte de en stad söder om Seoul. I den staden fanns det en skola som har tagit tekniken i skolan på en helt ny nivå. De tekniska hjälpmedlena var så snyggt integrerade i undervisningen! Med kreativitet och lek i fokus. Se avsnittet genom att klicka på denna länken (Tyvärr kan man inte bädda in klippet pga rättighetsskäl)
/Ida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)