I min masterutbildning håller jag just nu på med att slutföra en examinationsuppgift där vi utifrån kursplanens flär och eget intresse får skriva om något som handlar om lärande, undervisning och bedömning. Jag har valt att skriva om återkoppling och hur den kan uppkomma på flera olika nivåer. Texten är skriven så att man delvis följer den nyanställda läraren Sofia varvat med koppling till aktuell forskning och konkreta tips. Jag tänkte uppdelat i fyra inlägg delge de kunskaper jag har förvanskat mig när jag har gjort en djupdykning i återkoppling och dess effekt på undervisningen och lärandet. Nedan presenteras del 1, inledningen.
Inledning
Sofia tar ett kliv in
genom entrén, ser sig lite obekant runt. Var det till höger eller vänster? Det
är augusti och första dagen på det nya jobbet för Sofia, lärare i naturkunskap
och matematik på gymnasieskolan ”Solen”. En skola som är på gång att genomföra
stora förändringar. Skolan fick förra året svidande kritik från
skolinspektionen för stora brister och låga resultat. Skolinspektionens
granskning blåstes upp i media, rektorn sades upp och många anställda slutade
frivilligt. Nu har stora delar av ledningen bytts ut och skolan består av flera
nyanställda lärare. På anställningsintervjun tidigare i våras kungjorde
ledningen för Sofia att om hon får jobbet så kommer det att ställas stora krav
på henne. Sofia älskar utmaningar och gjorde sitt bästa för att övertyga dem om
att hon var rätt kvinna för jobbet. Det fungerade tydligen, för veckan efter
ringde de och meddelade att det var henne de ville anställa.
Skolan har satt upp en
pedagogisk plan för att höja resultatet där det bl.a. nämns formativt bedömningsarbete
och en gedigen IT-satsning. Än har eleverna inte börjat, lärarna har en
planeringsvecka på sig att förbereda sina kurser. Men veckan består även av
många möten för att ro iland den pedagogiska plan som ledningen ställt upp.
Sofia litar på magkänslan och går till höger. Lite längre ner i korridoren ser
hon en plansch med det periodiska systemet, score! Här är det. Till vänster ser
hon dörren till arbetsrummet, hennes namn har redan kommit upp. Hon går in och
ser sig omkring. ”Välkommen” säger en herre som sitter vid ett skrivbord något
till vänster. ”Jag heter Anders och undervisar i matematik, du är Sofia va?”.
”Hej, ja det är jag” säger Sofia. ”Din arbetsplats är där” säger Anders och
pekar på skrivbordet intill hans eget. ”Vi har ett arbetslagsmöte om 40
minuter, vi ska diskutera hur vi kan börja arbeta med formativ bedömning.”
Även om Sofia har läst
en hel del om formativ bedömning på nätet under sommaren så slås hon av en
sekunds osäkerhet. Jag har 40 minuter på mig, tänker hon. Hon tar upp sin
laptop och startar den. I webbläsarens sökfält skriver hon ”formativ bedömning”,
123 000 sökträffar. Det finns en del. Lite längre ner står det om en John
Hattie som har skrivit en bok som heter ”Synligt lärande för lärare”. Sofia
lutar sig tillbaka och börjar läsa.
John Hattie är en forskare som har undersökt olika
påverkansfaktorer på studieprestationer, en typ av effektforskning. Forskningen
försöker ge svar på den fråga som de allra flesta lärare funderar på; ”vilken
typ av undervisning ger bäst effekt på lärandet?” I boken ”Synligt lärande”
(2012) är denna forskning sammanställd, en meta-metaanalys av totalt
52 637 undersökningar, där 240 miljoner elever är berörda.
Sammanställningen gav 146 142 effektstorlekar av hur exempelvis hemläxor,
formativ bedömning och sommarlov påverkar studieprestationerna.
Hattie påbörjade sitt arbete redan 1984 och det tog honom
cirka 20 år att bli färdig. Arbetet har blivit hyllat tack vare tillgängligheten
och för att hans studie lämpar sig bra som diskussionsunderlag i kollegiala
samtal (Lärarnas
nyheter, internetkälla 23/5-13). En recensent till boken från ”Times
educational supplement” skriver att Hatties forskning kan ses som
utbildningsväsendets motsvarighet till den heliga graalen. Och på bokens
framsida så står det lite kaxigt: ”bygger
på den största evidensbaserade studien om vad som faktiskt fungerar i skolan”. Men studien har även har blivit kritiserad
för att den ger en alldeles för förenklad syn på lärandet. De starkaste
kritikerna menar att man inte kan mäta effekter inom utbildning på det sätt som
Hattie har valt att göra (Lärarnas
nyheter, internetkälla 23/5-13).
I ”synligt lärande för lärare” framhåller Hattie (2012)
återkopplingens positiva effekter på studieprestationer och skriver att ”återkoppling är ett av de vanligaste
inslagen i framgångsrik undervisning och framgångsrikt lärande” (sida 157,
Hattie 2012). I boken finns det en bilaga där alla faktorer som anses påverka
studieprestationerna har rankats. I övre delen av de faktorer som anses ha bäst
påverkan på studieprestationerna återfinns återkoppling i olika skepnader
(självskattning, kamratbedömning, formativ bedömning, videoinspelning av den egna
undervisningen osv). En vanlig missuppfattning är att återkoppling enbart kan
ske från lärare till elev, men den definitionen är för snäv. Återkopplingen
återfinns på olika nivåer, från elevnivå upp till kollegial nivå, via klassrumsnivå.
Gemensamt för dessa är dock att det på något sätt ändå är en dialog, skriftligt
och/eller muntlig där syftet är att personerna ska utvecklas utifrån de tre
huvudfrågorna ”vart är jag på väg?”, ”hur ska jag komma dit?” och ”vad är nästa
steg?” (Hattie, 2012).
Källor:
Hattie, J. (2012)
Synligt lärande för lärare. Stockholm: Natur och Kultur
Lärarnas nyheter (2013-05-23). Hattie: är du expert, erfaren eller
novis? Finns tillgänglig på: http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/10/25/hattie-ar-du-expert-erfaren-eller-novis
Imorgon publiceras del 2, återkoppling på elevnivå, formativ bedömning.
/Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar